Tankar från ett annat stadium

Som högstadielärare upplever jag att jag är väldigt fast i det stadiet i mina tankar. När jag kom som PRIOledare till Vinbergsskolan tyckte jag att det skulle bli jättespännande eftersom jag är dåligt insatt i vad som händer speciellt F-2 och fritidsverksamheten. Det har inte bara blivit så spännande som jag trodde utan jag imponeras varje dag. Vilka fantastiska pedagoger det finns. Vilka idéer och engagemang det finns.

I mina intervjuer har jag fått tagit del av hur lärarna jobbar med bokstavsinlärning och mattespråk. Jag har även sett hur glada pedagogerna är över att få vara två lärare på halvklass när eleverna lär sig bokstäver och oron som finns att man ska skära ned på detta. Jag har mött en lärare som det riktigt lös om när hon berättade om hur eleverna hittar mattespråk på andra ställen och vid andra tillfällen än i matteundervisningen. Igår träffade jag en förskolelärare som beskrev hur hon och hennes kollegor arbetar med äventyrspedagogik. Jag har inte ens stött på namnet tidigare men satt och rös när hon berättade om hur barnen fick olika uppdrag om dagarna t ex göra trianglar av pinnar och hitta alla ord som börjar på en speciell bokstav.

Jag funderar mer och mer på hur vi lärare använder pedagogiken i olika sammanhang och i olika stadier. Jag funderar på hur viktigt det är att vi delar med oss till varandra. Jag funderar på hur vi kan använda våra olika kompetenser och kunskaper på olika stadier.

Eleverna i förskoleklassen har gjort egna Pippi-ansikten och satt upp.

Auskultation

På min skola har vi fått en kvart avsatt varje vecka för auskultation. Vi kallar det auskultation istället för kollegahandledning, coachning eller kollegial handledning som det pratas mycket om just nu.

Alla pedagoger på som jobbar med år 6-9 har fått en kollega att samarbeta med. Vi ska göra fem lektionsbesök hos varandra med efterföljande samtal, alltså tio träffar under en termin. Det känns som en oerhörd lyx att få tid avsatt för att få hjälp att utveckla den egna undervisning och reflektera tillsammans med någon man inte annars har så mycket kontakt med.

Idag har jag gjort mitt första auskultationsbesök hos Jessica som är en oerhört kompetent SO- och svensklärare, till på köpet har hon en Montessoriutbildning, vilken jag är väldigt nyfiken på. Vi har fått ett relativt strikt schema vad vi ska fokusera på och den här terminen ska vi titta lite extra på lärandemiljö och individanpassningar. Exempel på frågor att fundera över är om läraren talar till eleverna på ett positivt sätt, om hen ger eleverna talutrymme och ger dem tillgång till de lärverktyg och hjälpmedel de behöver.

Stämda lärare

Ju mer jag läser in mig på PRIO-materialet (se tidigare inlägg) ser jag vikten av det kollegiala samarbetet och att lära av varandra.

Redan under mitt första år som lärare insåg jag vikten av att samarbeta. Vi var då ofta två lärare i klassrummet som undervisade tillsammans. Vi gav varandra feed-back och frågade ofta "Varför gjorde du så?" eller "Hur tänkte du där?" Ingen tog illa upp och det var en del av kulturen. Även dörrarna stod öppna och vi gick rätt ofta in på varandras lektioner, för det mesta för att hämta något men stannade kvar en liten stund och hjälpte till eller lugnade om det behövdes. Detta var ibland tidskrävande men väldigt lärorikt.

Jag är oerhört intresserad av det kollegiala lärandet och är mycket glad att Skolsmedjan bloggar om det.

Jag kommer återkomma med inlägg om detta och skälet till att jag kom att tänka på det idag var att jag mailade med en kollega vars arbetslag jobbat just med att skugga varandra och handledning kring detta. Han uttryckte det som "samma känsla som att bli stämd, om man nu varit en gitarr". Liknelsen är fantastisk.

Man kan spela på en ostämd gitarr men klangen saknas. Tänk vilken klang vi lärare skulle få om vi blev stämda :)