Elevbloggar

Äntligen har vi så smått kommit igång med elevbloggandet. Våra elever har skapat egna bloggar där de ska lägga ut sina arbeten. Vi länkar till elevernas bloggar via en arbetslagsblogg.

Det är många tankar som dykt upp för oss lärare när vi planerat, funderat och ältat om vi ska ha bloggar eller inte; ska man tvinga eleverna att lägga upp vissa arbeten? Ska vem som helst kunna kommentera det eleverna lägger upp? Vad gör vi med de eleverna vars föräldrar motsätter sig att de har en blogg? Var ska tiden till bloggandet tas? Vi har inga rätta svar på dessa frågor men vi lyfter dem och försöker hitta ett förhållningssätt som fungerar just nu.

Jag känner att jag har egna funderingar speciellt kring det praktiska, t ex när eleven skrivit en text hen vill lägga ut, ska man då göra hela texten som ett inlägg eller ska man lägga ut pdf-filer? På höstlovet ska jag ge mig ut i cyberspace (säger man så fortfarande?) och se hur andra skolor gör.

Det berättande klassrummet - JAAAA

För ett par veckor sedan fick två arbetslag i Falkenbergs kommun chansen att vara med och utveckla den fysiska och psykiska lärmiljön. Vår verksamhetschef bad alla som var intresserade att vara med, skicka in en anmälan till henne och berätta varför vi vill vara med och hur vi vill arbeta. Ett arbetslag i F-5 och ett i 6-9 skulle bli uttagna. Helt avgörande i detta skulle vara de pedagogiska idéerna.

Idag fick mitt arbetslag beskedet att just vi är uttagna till att få två berättande klassrum.

Artikeln i Hallands Nyheter

Vid sju-tiden imorse när jag satte mig framför datorn och skulle läsa e-tidningen satte jag i halsen -förstasidan och ett uppslag.

Jag blev så glad när jag såg detta, inte för att jag tycker om att se mig själv på bild för det gör jag inte, utan för att både bilder och text var positiva. Bodil, eleverna och jag såg glada ut och texten förmedlade verkligen det vi tycker är viktigt och roligt - vårt jobb.

Jag har fått mycket positiv feed-back idag, både på sociala medier och via telefon. Det känns som julafton. Jag önskar och hoppas att lärartycket och annan positiva ord om skolan och läraryrket kommer fortsätta spridas. Tack alla ni som uppmärksammat artikeln, speciellt mina fina elever som gillat och gjort till favorit på både Twitter och Instagram, ni är bäst!!

Mingel - en träningsarena jag ofta använder

Jag gillar att mingla, på alla olika slags tillställningar tycker jag om att röra mig runt och småprata med och iaktta andra människor. Detta brukar jag tillämpa i klassrummet.

När vi gått igenom eller repeterat ett nytt moment brukar jag säga till mina elever att samlas i mitten av rummet. De ska där fråga varandra och svara på de andras frågor. Ibland ska de prata med fem stycken, ibland med åtta. Den första mingelövningen de gör på franska är "Je m'appelle... Comment tu t'appelles?" (Jag heter... Vad heter du?). Sedan blir det mer och mer komplicerade frågor.

Jag brukar i detta bara sätta mig vid sidan och låta eleverna sköta sin egen träning, och det gör de.

En bonus vid detta är att eleverna får röra lite på sig och få igång blodcirkulationen.

En bild av mig som en av mina elever tog i smyg,
precis innan de skulle till att mingla.

Kreativa elever - på toa

Som så många skolor har vi lite bekymmer med slitna toaletter. Inte klotter eller förstörelse utan allmänt slitage. Våra åttor har tagit tag i detta tillsammans med skolans bildlärare. De kom fram till att de själva ska måla toaletterna, och då inte i den vanliga café-au-lait-färgen utan varje toalett ska ha ett eget tema. Idag besökte jag vår havs-toalett.

    

Vi väntar med spänning på att vår djungel-toa och vår lant-toa ska bli klara.


En tjej kom på att om det skulle vara så att spegeln trillade ned så ska det finnas ett budskap till den som är där inne:

Intervju kring Lärartycket

Imorse träffade jag Åsa Lindqvist, journalist på Hallands Nyheter i Falkenberg. Hon ska skriva en artikel kring Lärartycket och intervjuade mig idag. Det är så roligt att hon vill skriva om Lärarlyftet eftersom det går helt och hållet i positiv anda.

När jag körde tillbaka till skolan tänkte jag på vad vi egentligen pratat om under intervjun. Så många intressanta frågor kom upp som var och en skulle kunna vara ämne för en artikel eller en diskussion. En  fråga som fastnade lite extra hos mig är varför jag bloggar. Som jag skrivit tidigare så stötte och blötte jag det länge innan jag började skriva. Mina funderingar gick mestadels kring hur det skulle kännas att blotta sig själv och sitt yrkesliv.

Nu när jag skrivit några inlägg (inte på långa vägar så många som jag hade velat) måste jag svara att det känns rätt bra. Jag har ett ställe där jag kan reflektera över min arbetsdag och dela med mig av det jag tycker allra bäst om, att vara i skolan.

Memory som lärandeprocess

Idag var det dags för mina elever att lära sig lite nya ord. Eleverna går i sjuan och är ju egentligen proffs på att lära in nya ord. De har ju gjort det i flera år.

Jag började på språkfrökens vis med att gå igenom en ny text som jag tycker fungerar bra. Det var helt ok att lyssna på texten men när vi sedan skulle läsa glosorna såg jag hur jag tappade en efter en av mina nitton raringar. Jag kände hur jag började tappa modet och insåg att det var dags för det berömda snacket kring ordförråd. Ni vet, "kan man inga nya ord kan man inte prata", "orden är ju språket", "ni kan inte komma till Frankrike och bara säga ja och nej". Eleverna köpte att de är tvungna att kunna ord och behöver ett stabilt ordförråd som är så stort som möjligt.

Då kom vi till den stora, viktiga frågan; "Hur lär man sig nya ord på bästa möjliga sätt?" Mitt mål som lärare är att eleverna ska göra sitt jobb i skolan. Jag är inte så förtjust i läxor och detta vet mina elever.

Efter en gemensam diskussion kom vi fram till att vi ska ha läxa för att orden verkligen ska fastna. Några av de lite mer högljudda killarna i gruppen framförde envist att bästa sättet att lära in nya ord är att spela Memory. De andra eleverna gillade idén och hämtade snabbt fram både saxar och färgade papper. Någon bestämde att tre eller fyra i varje grupp var lagom och sedan satte alla nitton igång.

Det var otroligt givande att sitta bredvid och titta på den här grupprocessen. Vem skriver vilket ord? Ska samma person skriva på både franska och svenska? Vilka regler ska vi köra med?
En glad tjej sa att det här borde vi alltid göra, medan en kille hävdade att ingenting fastnat. Med detta vill jag nog säga att så bra det kan bli när man släpper taget och ställer sig vid sidan om.

Jag undrar också hur motiverar ni andra språklärare era elever till att lära in nya ord och framför allt HUR GÖR NI?

Ord, ord, ord