Skolverkets Allmänna Råd om Utvecklingssamtal

Just nu har vi en diskussion i mitt arbetslag om hur vi ska bära oss åt inför utvecklingssamtalen för våra elever. Vi har tre klasser med sexor vilka alla är helt nya för oss.

I kommunen använder vi oss av Unikum för att dokumentera elevernas kunskaper och för att förmedla detta till elever och vårdnadshavare.

Inget av det ovan hade varit konstigt för oss om inte bestämmelserna kring utvecklingssamtalet har ändrats. Informationen som tidigare lämnats i den skriftliga individuella utvecklingsplanen ska nu lämnas muntligt vid utvecklingssamtalen. Våra bryderier består alltså av att vi har 65 elever vi inte känner speciellt väl och vi har inga omdömen att utgå ifrån när vi ska ha utvecklingssamtalen.

För att få input i våra funderingar bestämde vi i arbetslaget att vi skulle läsa Skolverkets Allmänna råd om Utvecklingssamtal. Under tiden jag läste gjorde jag en liten sammanfattning, vilken följer nedan.

Utvecklingssamtalen ska vara framåtsyftande och handla om hur eleven bäst kan stödjas och vilka insatser som kan behövas så att eleven når kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen. Informationen som ges vid utvecklingssamtalet är också tillbakablickande då den utgår från en utvärdering av elevens utveckling.

De allmänna råden består av fyra punkter. En punkt om vad rektor bör göra och tre punkter om vad läraren bör göra.

Rektorn har ett ansvar som pedagogisk ledare och har ansvar för att tillsammans med lärarna utveckla arbetet med utvecklingssamtalet. Rektor måste avsätta tid för att lärarna ska diskutera och samtala kring hur utvecklingssamtalet ska genomföras och utvärderas. En sak man bl a kan diskutera är hur man kan formulera sig för att undvika subjektiva värderingar om eleven. Rektorn ska också skapa förutsättningar för utbyte av information mellan lärarna inför utvecklingssamtalet. Tid ska skapas så lärarna kan prata ihop sig och få en samlad bild av varje elev. En samsyn gör också lärarnas arbete mer likvärdigt och informationen kring elevens kunskapsutveckling blir tydligare.

Läraren är ansvarig för att utvecklingssamtalet hålls minst en gång per termin. Den kännedom som läraren får om elevens kunskaper genom att bl a regelbundet följa upp och dokumentera elevens arbete är en förutsättning för att aktivt kunna stödja eleven i hens lärande. Det är också viktigt att läraren ger eleven kontinuerlig feed-back i undervisningen. Av detta ska elevens alltså få förståelse hur det går i skolarbetet och vad som förväntas. Läraren ska ha positiva förväntningar på elevens möjligheter att utveckla eget ansvar för och inflytande över sitt skolarbete. En förutsättning är att varje lärare som har eleven i undervisning lämnar information om elevens kunskapsutveckling och om hur eleven kan fortsätta utvecklas. Detta kräver ett samarbete mellan alla undervisande lärare inför utvecklingssamtalen. Eleven själv kan bidra med att värdera och beskriva sitt skolarbete genom att till exempel visa egen dokumentation.

Informationen i utvecklingssamtalet ska grunda sig på en värdering av elevens utveckling i förhållande till läroplanen och kunskapskraven. Detta ska vara både en tillbakablick och framåtsyftande. Här ska eleven få reda på vad hen behöver jobba mer med i enlighet med läroplanen. Samtalen ska omfatta både elevens kunskapsutveckling och elevens sociala utveckling. Den sociala utvecklingen är alltså inte kopplad till ämneskunskaperna. Eleven själv måste få möjlighet att uttrycka och beskriva sin skolsituation. Läraren måste vara tydlig med vilka mål som bedöms. Varken informationen om elevens sociala utveckling eller kunskapsutveckling får innehålla subjektiva beskrivningar av eleven. Skolverket påpekar hur viktigt det är att följa den här regeln. Man kan ändå behöva ta upp personliga egenskaper om dessa har en påverkan på elevens skolsituation och läraren upplever att de behöver diskuteras.

På utvecklingssamtalet ska man även prata om de insatser som kan behövas för att eleven ska nå framgång i sitt skolarbete. Insatserna kan har diskuterats lärare emellan före samtalet. Det måste vara tydligt vilka insatser skolan ansvarar för att göra. Dessa insatser måste även ge eleven möjlighet att ta eget ansvar. Det är betydelsefullt att eleven  förstår vad som förväntas av hen för att kunna ta nästa steg i utvecklingen. Eventuella överenskommelser mellan elev, vårdnadshavare och lärare måste dokumenteras som stöd för uppföljningen av elevens utveckling.

Om det inför utvecklingssamtalet framgår att eleven riskerar att inte nå kunskapskraven är det viktigt att läraren talar om detta för elev och vårdnadshavare. Läraren har här även ett ansvar att meddela rektorn att eleven riskerar att inte nå målen, detta för att rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöds utreds.

Jag tar alltså med mig följande angående utvecklingssamtalet:

• Utvecklingssamtalen ska främst vara framåtsyftande med en viss tillbakablick.
• Rektor ansvarar att det sätts av tid för lärarna att diskutera samtalens utformning och även utbyte av information kring eleverna.
• Informationen som eleven får på samtalet ska dokumenteras och följas upp, kontinuerlig feed-back ska också ges.
• Man ska prata om kunskapsutvecklingen i förhållande till läroplanen och kunskapsmålen men den sociala utvecklingen är inte kopplad till ämneskunskaperna. 
• Eleven måste få möjlighet att beskriva sin skolsituation.
• Man ska inte ta upp lärares subjektiva beskrivningar av eleven. 
• Skolan ska informeras om eventuella insatser som är aktuella.
• Det måste framgå tydligt om eleven riskerar att inte nå målen.

Auskultation

På min skola har vi fått en kvart avsatt varje vecka för auskultation. Vi kallar det auskultation istället för kollegahandledning, coachning eller kollegial handledning som det pratas mycket om just nu.

Alla pedagoger på som jobbar med år 6-9 har fått en kollega att samarbeta med. Vi ska göra fem lektionsbesök hos varandra med efterföljande samtal, alltså tio träffar under en termin. Det känns som en oerhörd lyx att få tid avsatt för att få hjälp att utveckla den egna undervisning och reflektera tillsammans med någon man inte annars har så mycket kontakt med.

Idag har jag gjort mitt första auskultationsbesök hos Jessica som är en oerhört kompetent SO- och svensklärare, till på köpet har hon en Montessoriutbildning, vilken jag är väldigt nyfiken på. Vi har fått ett relativt strikt schema vad vi ska fokusera på och den här terminen ska vi titta lite extra på lärandemiljö och individanpassningar. Exempel på frågor att fundera över är om läraren talar till eleverna på ett positivt sätt, om hen ger eleverna talutrymme och ger dem tillgång till de lärverktyg och hjälpmedel de behöver.

Föreläsning med Helen Timperley

Härom veckan hade jag förmånen att lyssna på en framstående skolforskare från Nya Zealand, Helen Timperley. Hennes områden är lärares professionella utveckling och lärande för att främja elevers lärande och utveckling.

Det är ett tag sedan jag läste Timperleys bok, Det professionella lärandets inneboende kraft. Inför föreläsningen skummade jag igenom Kommunförbundet Skånes sammanfattning av boken.

Eftersom @FrökenFlipp sammanfattat föreläsningen så bra här så tänkte jag inte lägga någon tid på det. Hon har fått med allt jag hade tänkt skriva och lite till.

Timperley har många klokheter att delge oss lärare och personligen tog jag med mig en hel del funderingar och frågeställningar från föreläsningen.

Det som främst har malt i mina tankar är frågan Är det värt att lägga tid på detta? Har allt vi jobbar med i skolan ett syfte? Timperley talade även om vikten av att veta vad man gör och man egentligen lär ut. Jag undrar hur mycket tid vi lägger i skolan på saker som egentligen inte ger något alls. När jag rannsakar mig själv under mina snart 15 år som lärare får jag dåligt samvete över alla "extrauppgifter" jag slängt ut till elever bara för att sysselsätta dem.

Pedagog Malmö har samlat några av Timperleys tankar här. Man hittar även en liten pdf-skrift på Pedagog Malmös sida.

Dennis Westerberg på SETT 2014

Första gången jag stötte på Dennis Westerberg var på #afkMalmö när han middagspratade. Vi var många som gick alldeles upprymda tillbaka till hotellet den kvällen. Han kan verkligen konsten att förmedla kloka saker med humor. I december förra året skrev han ett inlägg på Skolvåren som lästes av många, om du inte läst inlägget, gör det. Här är det.

När jag såg att han var en av de första föreläsarna på SETT visste jag att om jag ser honom först kommer jag få en väldigt bra dag - och det fick jag. Jag ska här försöka sammanfatta såsom jag uppfattade Dennis föreläsning (alla avvikelser och felsägningar beror helt och hållet på att jag tolkat mina egna anteckningar fel).

De tankar jag tog med mig därifrån var just ordet TANKE. En tanke är inget annat än en tanke, en tanke som framkallar en känsla och därför får mig att må antingen bra eller dåligt. Dennis drog parallellen till sina egna föräldrar, pappa som alltid oroar sig - tänk om det blir regn på semestern eller tänk om det är en pelare framför platsen han köpt till fotbollsmatchen, och mamma som är av en positiv natur - tänk vad skönt det ska bli med sol och vad roligt det ska bli att få se saker. Han menade att hans pappa mer eller mindre har tänkt sig till en hjärtinfarkt. Oron har påverkat hela pappans liv.

Så...en tanke i taget. Nästa kan vara den
som gör dig harmonisk, oavsett vad du tänker på.

Och...kom ihåg: Du befinner dig alltid endast en tanke
 ifrån lycka, harmoni och välbefinnande. Oberoende av
yttre omständigheter.

Dennis Westerberg pratade om fenomenet stress. Han påtalar att stress sitter på insidan av skallen och inte den utsidan. Stress kommer när vi har många tankar hela tiden och att det framkallar ett rörigt sinne. Vi kan i allra högsta grad påverka vår stressnivå genom att kontrollera våra tankar och ordna dem. Personligen gillar jag detta. Jag tror att vi själva påverkar våra liv genom våra tankar och handlingar och den här föreläsningen gav mina egna åsikter näring.

Dennis framförde även att det enda jag kan uppleva är nu. Det enda sätt jag kan komma åt framtiden är att tänka på den. Tanken har en känsla kopplad men det är fortfarande bara en tanke. Framtiden finns bara i mitt sinne. Väljer jag att tänka på framtiden med en olustkänsla präglar det hela min tillvaro eftersom jag vet att framtiden är oundviklig - men, den finns fortfarande bara i mitt eget huvud.

Stress är inget annat än ett rörigt sinne.
Många tankar, hela tiden.

Motsatsen till stress är ett stilla sinne.
Ett klart sinne. Ett fokuserat
sinne. Ett kontrollerat sinne.
Ett disciplinerat sinne. En tanke i taget.

Visdom/insikt: Det enda sätt att uppleva världen är genom våra omedvetna tankar.
Inget annat än våra tankar existerar för oss. Det är bara...en tanke.

Dennis pratade även om att vi måste vara snälla mot oss själva och fundera över våra inre röster. Han ställde oss frågan om vår inre röst är hård eller mjuk mot oss. Om det är så att den är hård så kan man ju alltid byta. Kan man det då? Javisst! Den finns ju bara i mitt eget huvud och det är ingen annan Är din inre röst hård eller mjuk mot dig? Är den hård så kan du byta. Är dina inre bilder i färg eller svartvitt? Svartvitt? Jaha, men vill du ha färg, ändra!

Till varje tanke finns en känsla kopplad. Tankar är inget annat än inre bilder. Stress är inget annat än ett rörigt sinne.

Till detta resonerade han även kring nuet och att de flesta ungdomar idag bara är intresserade av vad som händer NU. Ingen bryr sig om vad som hänt tidigare eller vad som händer sedan utan det är nuet som är det viktiga. Detta kallar han för TV-spelsmallen. I ett TV-spel är det bara just nu som spelar roll. Konsten är att leva i nuet, inte tänka för mycket på det som varit och sörja det eller vara nervös inför framtiden. Det enda viktiga sker NU.

Även offerrollen var något som Dennis Westerberg tog upp. Modellen där vi tycker att alla andra gör det mot mig och att jag bara måste stå ut, är fel, så fel. Det är jag själv som bestämmer om det någon gör mot mig ska påverka mig eller inte? Det är mitt huvud ingen annans som styr.

Felaktig modell: DE gör det mot mig.

Felaktig slutsats: Eftersom du gör det mot mig...
är det ingenting jag kan göra. Allt jag kan
göra är att genomlida det, att stå ut.

                                            

                                                            Korrekt slutsats: JAG är producent. Ingen annan. Punkt.

  

Jag hoppas att ni fått ett litet hum om vad den här föreläsningen gick ut på; det är tankarna som styr och det är jag som styr mina tankar! Jag tänker definitivt försöka ta makt över mina tankar och vid de tillfällen min inre röst inte är snäll mot mig kommer jag att ge den sparken.

SETT 2014

Efter att varit hemma i precis ett dygn efter turen till Kista och SETT kände jag att det var dags att skriva ned några av mina allmänna tankar från mässan.

Lilla Falkenbergs kommun lät hela 65 personer åka på SETT-mässan. Vilken satsning! Det var en salig blandning av pedagoger, rektorer, utvecklare, verksamhetschefer och politiker, med förvaltningschefen och BUN:s ordförande i spetsen som åkte. Bara att sitta tillsammans på en buss ca 100 mil gör att det uppstår massor av kollegialt lärande. Själv träffade jag och pratade med människor jag aldrig stött på tidigare och det är extra roligt eftersom vi jobbar inom samma organisation.

Utvecklarna IT och lärande

Kommunens Utvecklare IT och lärande hade gett sig upp i förväg för att ordna med vår fina monter. Förutom de härliga fotografierna med våra ledord "Alla ska lyckas!" visades en film med fantastiska bidrag från olika delar av vår förvaltning.

Tack vare lite hjälp från Lin Education kunde vi gå omkring i likadana gröna pikétröjor och gröna ryggsäckar. Våra tröjor uppmärksammades av många och den första frågan var ofta: "Hur många är ni egentligen?"

I facebookgruppen "Lärmoduler för kollegialt lärande" hittade jag Michael Rystads inlägg att SETT inte är fortbildning utan nätverkande. Och det är precis vad den här mässan varit för mig. Jag har träffat både nära kollegor, facebookvänner, andra PRIOledare, twänner och gjort en hel del nya bekantskaper, alltså nätverkande på hög nivå och utbytet har varit enormt. För att inte tala om alla föreläsningar jag varit på. Jag har lärt mig väldigt mycket, och just det får mig att tänka på något som Ingela Netz sa: "Vi har ett kompensatoriskt uppdrag, vi lärare måste vara förebilder i att vi lär oss hela tiden."

Landshövdingen i våra klassrum

För ca ett år sedan blev våra "Berättande klassrum" klara. Vi har två rum och ett grupprum inredda av Kinnarps helt efter arbetslagets huvuden. Vi har låtit vår pedagogiska syn, alla lär sig på olika sätt, styra. Vi ville ha "rum i rummet" och därför använt oss av olika sorters möbler dvs fatboys, ståbord, konferensbord, soffor, cafébord, pallar och fåtöljer för att få till det vi tror på. Det viktigaste i våra klassrum är dock heltäckningsmattan, rumsavdelande draperier och tekniken.



Benämningen "Berättande klassrum" kommer från Kinnarps och säger egentligen inget om vad som pågår innanför våra dörrar. En av kommunens utvecklare idag var på besök och kallade salarna helt enkelt för "schyssta lärmiljöer". En benämning som jag gillar.

Idag fick vi fint besök av vår nya landshövding i Halland, Lena Sommestad. Hon visades runt av bland andra kommunchefen i Falkenberg och BUN:s ordförande. Vi visade runt och förklarade vårt tänk kring att jobba i de här miljöerna.

Lokaltidningen var med och dokumenterade besöket.

Vår utvecklare för IT och lärande Anders Störby
berättade om Falkenbergs digitala agenda.

Nämndens ordförande Kerstin Angel berättar om Falkenberg
som skolkommun.

Landshövdingen och kommunchefen lyssnade uppmärksamt.

Min kollega Christina berättar om tänket kring klassrummen.

The Fantastic Flying Books of Mr Morris Lessmore

Det blev inga 100 inlägg för mig i 100 dagar. Livet tog över och tiden rann ifrån mig. Men jag kom in i det såpass mycket att jag faktiskt saknar att blogga...



Den här filmen cirkulerar på sociala medier och speciellt den här dagen som är Världsbokdagen, men för er som inte sett den. Här är den: