söndag 11 maj 2014

Dennis Westerberg på SETT 2014

Första gången jag stötte på Dennis Westerberg var på #afkMalmö när han middagspratade. Vi var många som gick alldeles upprymda tillbaka till hotellet den kvällen. Han kan verkligen konsten att förmedla kloka saker med humor. I december förra året skrev han ett inlägg på Skolvåren som lästes av många, om du inte läst inlägget, gör det. Här är det.

När jag såg att han var en av de första föreläsarna på SETT visste jag att om jag ser honom först kommer jag få en väldigt bra dag - och det fick jag. Jag ska här försöka sammanfatta såsom jag uppfattade Dennis föreläsning (alla avvikelser och felsägningar beror helt och hållet på att jag tolkat mina egna anteckningar fel).

De tankar jag tog med mig därifrån var just ordet TANKE. En tanke är inget annat än en tanke, en tanke som framkallar en känsla och därför får mig att må antingen bra eller dåligt. Dennis drog parallellen till sina egna föräldrar, pappa som alltid oroar sig - tänk om det blir regn på semestern eller tänk om det är en pelare framför platsen han köpt till fotbollsmatchen, och mamma som är av en positiv natur - tänk vad skönt det ska bli med sol och vad roligt det ska bli att få se saker. Han menade att hans pappa mer eller mindre har tänkt sig till en hjärtinfarkt. Oron har påverkat hela pappans liv.





Så...en tanke i taget. Nästa kan vara den
som gör dig harmonisk, oavsett vad du tänker på.
Och...kom ihåg: Du befinner dig alltid endast en tanke
 ifrån lycka, harmoni och välbefinnande. Oberoende av
yttre omständigheter.






Dennis Westerberg pratade om fenomenet stress. Han påtalar att stress sitter på insidan av skallen och inte den utsidan. Stress kommer när vi har många tankar hela tiden och att det framkallar ett rörigt sinne. Vi kan i allra högsta grad påverka vår stressnivå genom att kontrollera våra tankar och ordna dem. Personligen gillar jag detta. Jag tror att vi själva påverkar våra liv genom våra tankar och handlingar och den här föreläsningen gav mina egna åsikter näring.

Dennis framförde även att det enda jag kan uppleva är nu. Det enda sätt jag kan komma åt framtiden är att tänka på den. Tanken har en känsla kopplad men det är fortfarande bara en tanke. Framtiden finns bara i mitt sinne. Väljer jag att tänka på framtiden med en olustkänsla präglar det hela min tillvaro eftersom jag vet att framtiden är oundviklig - men, den finns fortfarande bara i mitt eget huvud.

Stress är inget annat än ett rörigt sinne.
Många tankar, hela tiden.
Motsatsen till stress är ett stilla sinne.
Ett klart sinne. Ett fokuserat
sinne. Ett kontrollerat sinne.
Ett disciplinerat sinne. En tanke i taget.


Visdom/insikt: Det enda sätt att uppleva världen är genom våra omedvetna tankar.
Inget annat än våra tankar existerar för oss. Det är bara...en tanke.


Dennis pratade även om att vi måste vara snälla mot oss själva och fundera över våra inre röster. Han ställde oss frågan om vår inre röst är hård eller mjuk mot oss. Om det är så att den är hård så kan man ju alltid byta. Kan man det då? Javisst! Den finns ju bara i mitt eget huvud och det är ingen annan Är din inre röst hård eller mjuk mot dig? Är den hård så kan du byta. Är dina inre bilder i färg eller svartvitt? Svartvitt? Jaha, men vill du ha färg, ändra!

Till varje tanke finns en känsla kopplad. Tankar är inget annat än inre bilder. Stress är inget annat än ett rörigt sinne.


Till detta resonerade han även kring nuet och att de flesta ungdomar idag bara är intresserade av vad som händer NU. Ingen bryr sig om vad som hänt tidigare eller vad som händer sedan utan det är nuet som är det viktiga. Detta kallar han för TV-spelsmallen. I ett TV-spel är det bara just nu som spelar roll. Konsten är att leva i nuet, inte tänka för mycket på det som varit och sörja det eller vara nervös inför framtiden. Det enda viktiga sker NU.


Även offerrollen var något som Dennis Westerberg tog upp. Modellen där vi tycker att alla andra gör det mot mig och att jag bara måste stå ut, är fel, så fel. Det är jag själv som bestämmer om det någon gör mot mig ska påverka mig eller inte? Det är mitt huvud ingen annans som styr.


Felaktig modell: DE gör det mot mig.
Felaktig slutsats: Eftersom du gör det mot mig...
är det ingenting jag kan göra. Allt jag kan
göra är att genomlida det, att stå ut.






                                            
                                                            Korrekt slutsats: JAG är producent. Ingen annan. Punkt.

  

Jag hoppas att ni fått ett litet hum om vad den här föreläsningen gick ut på; det är tankarna som styr och det är jag som styr mina tankar! Jag tänker definitivt försöka ta makt över mina tankar och vid de tillfällen min inre röst inte är snäll mot mig kommer jag att ge den sparken.



fredag 9 maj 2014

SETT 2014

Efter att varit hemma i precis ett dygn efter turen till Kista och SETT kände jag att det var dags att skriva ned några av mina allmänna tankar från mässan.

Lilla Falkenbergs kommun lät hela 65 personer åka på SETT-mässan. Vilken satsning! Det var en salig blandning av pedagoger, rektorer, utvecklare, verksamhetschefer och politiker, med förvaltningschefen och BUN:s ordförande i spetsen som åkte. Bara att sitta tillsammans på en buss ca 100 mil gör att det uppstår massor av kollegialt lärande. Själv träffade jag och pratade med människor jag aldrig stött på tidigare och det är extra roligt eftersom vi jobbar inom samma organisation.

Utvecklarna IT och lärande

Kommunens Utvecklare IT och lärande hade gett sig upp i förväg för att ordna med vår fina monter. Förutom de härliga fotografierna med våra ledord "Alla ska lyckas!" visades en film med fantastiska bidrag från olika delar av vår förvaltning.

Tack vare lite hjälp från Lin Education kunde vi gå omkring i likadana gröna pikétröjor och gröna ryggsäckar. Våra tröjor uppmärksammades av många och den första frågan var ofta: "Hur många är ni egentligen?"




I facebookgruppen "Lärmoduler för kollegialt lärande" hittade jag Michael Rystads inlägg att SETT inte är fortbildning utan nätverkande. Och det är precis vad den här mässan varit för mig. Jag har träffat både nära kollegor, facebookvänner, andra PRIOledare, twänner och gjort en hel del nya bekantskaper, alltså nätverkande på hög nivå och utbytet har varit enormt. För att inte tala om alla föreläsningar jag varit på. Jag har lärt mig väldigt mycket, och just det får mig att tänka på något som Ingela Netz sa: "Vi har ett kompensatoriskt uppdrag, vi lärare måste vara förebilder i att vi lär oss hela tiden."