tisdag 11 november 2014

Tankar från ett annat stadium

Som högstadielärare upplever jag att jag är väldigt fast i det stadiet i mina tankar. När jag kom som PRIOledare till Vinbergsskolan tyckte jag att det skulle bli jättespännande eftersom jag är dåligt insatt i vad som händer speciellt F-2 och fritidsverksamheten. Det har inte bara blivit så spännande som jag trodde utan jag imponeras varje dag. Vilka fantastiska pedagoger det finns. Vilka idéer och engagemang det finns.

I mina intervjuer har jag fått tagit del av hur lärarna jobbar med bokstavsinlärning och mattespråk. Jag har även sett hur glada pedagogerna är över att få vara två lärare på halvklass när eleverna lär sig bokstäver och oron som finns att man ska skära ned på detta. Jag har mött en lärare som det riktigt lös om när hon berättade om hur eleverna hittar mattespråk på andra ställen och vid andra tillfällen än i matteundervisningen. Igår träffade jag en förskolelärare som beskrev hur hon och hennes kollegor arbetar med äventyrspedagogik. Jag har inte ens stött på namnet tidigare men satt och rös när hon berättade om hur barnen fick olika uppdrag om dagarna t ex göra trianglar av pinnar och hitta alla ord som börjar på en speciell bokstav.

Jag funderar mer och mer på hur vi lärare använder pedagogiken i olika sammanhang och i olika stadier. Jag funderar på hur viktigt det är att vi delar med oss till varandra. Jag funderar på hur vi kan använda våra olika kompetenser och kunskaper på olika stadier.


Eleverna i förskoleklassen har gjort egna Pippi-ansikten och satt upp.

söndag 2 november 2014

Frågor inför utvecklingssamtal

Som jag skrivit tidigare har vi i vårt arbetslag funderat, diskuterat och stött och blött frågan om  utvecklingssamtal för våra sexor. Nya elever, inga omdömen och inte vilja gå tillbaka till de små korta noteringarna vi gjorde förr, har varit grunden till våra tankar.

Vi bestämde oss för att ge eleverna några frågor att förbereda samtidigt som vi fyller i Unikum om de når målen eller inte. Inget ovanligt över huvudtaget men det känns väldigt skönt att vi kommit någonstans och nu efter höstlovet kan vi dra igång med våra samtal. Målet är att eleverna ska hålla nästa samtal själva, något vi har bra erfarenheter av.


1. Hur upplever du arbetsklimatet? Hur bidrar du till arbetsro i huset?
2. Kan du hitta och ta till dig all information du får, ex bloggen, google drive? Använder ni er hemma av husets blogg för att ta del av planering och annat?
3. Vad har du för målsättning i årskurs 6? Når du dit? Hur långt har du kommit? Vad ska du göra för att uppnå dit? Vilka svårigheter stöter du på? Hinner du med dina uppgifter?
4. Har du gjort framsteg i något/några ämnen? Vad i så fall? Beskriv och förklara. Vad beror detta på? Vad är nästa steg?
5. Vilka mål skulle du vilja jobba mot den kommande tiden? Hur kan vi lärare hjälpa dig att nå dina mål? Vad kan du själv göra för att nå dina mål? Hur kan dina föräldrar hjälpa dig att nå dina mål?

6. Övriga tankar.

tisdag 28 oktober 2014

Framgångsfaktorer

När vi jobbar med vårt PRIOarbete brukar vi ofta utgå från SKL:s framgångsfaktorer. Så gjorde vi även idag när vi presenterade PRIO för en ny skola. Vi har omarbetat formuleringarna i framgångsfaktorerna något för att de ska passa våra åhörare.




Till varje framgångsfaktor brukar vi ställa en eller ett par frågor som åhörarna får diskutera. 
  • Hur är en bra ledare?
  • Hur lyfter man en kompetent lärare?
  • Vad är höga förväntningar?
  • Har vi höga förväntningar?
  • Hur tar vi reda på hur det går för våra elever?
  • Använder vi det vi har fått reda på?
  • Hur skapar man fungerande relationer?
  • Hur ser ansvarsfördelningen ut på vår skola?
  • Hur fångar vi upp elever med svårigheter/i behov av stöd?
  • Vad har vi för mål på vår skola?
Det är oerhört spännande att vara med om de tankeprocesser som en del av dessa frågor startar. Jag kan absolut rekommendera att diskutera dem i kollegiet.

Avslut och nystart

Studiedagarna på höstlovet brukar vara intensiva och så även i år, fast på ett helt annat sätt. Igår måndag hade vi workshop 2 inom PRIO på Tullbroskolan. Det innebär att det vi gått igenom både kartläggningsfasen och anpassningsfasen (arbetsfasen) tillsammans med personalen. I anpassningsfasen har vi jobbat med olika arbetsgrupper där alla har tagit fram handlingsplaner. Igår var det presentation för dessa handlingsplaner, nio stycken allt som allt. Det var bl a en plan för mötesstruktur, en för elevutvärdering och en annan för samsyn. Min PRIOkollega och jag var oerhört stolta när vi stod där och såg vilket arbete personalen gjort tillsammans. Diskussionerna som de haft var tredje måndag har visat på kollegialt lärande och vilken nytta vi har av varandra.

Idag presenterade vi PRIO för en ny skola i Falkenberg, Vinbergsskolan. När vi stod där och pratade kom det över mig så tydligt; jag jobbar med något jag verkligen tror på. Det är lycka det!




Vinbergsskolans röda hus

Vinbergsskolans gula hus





Elevens val

Tidigare hade vi på vår skola Elevens val 1,5 timme varje vecka och eleverna valde för sex veckor i taget. Detta var enligt mig ett okej arbetssätt men det kändes som man skulle kunna göra det bättre. Inför den här terminen gjorde vi en stor förändring. Vi bestämde oss för att ha en Elevens val-vecka på hösten och en på våren.

Eleverna fick nio olika val, allt från bollsport till skoltidning till återbruk av gamla saker. Jag och två kollegor bestämde för att ha studieteknik med iPad. Dag två hade vi ett teachmeet där eleverna visade olika appar för varandra. Ett fantastiskt lärtillfälle inte bara för eleverna utan även för oss.

Eleverna fick som uppgift att förutom presentera en app för varandra skulle de göra en film, en podcast och en presentation. Vår blogg där vi lagt ut elevernas arbete hittas här.

Alla eleverna fick med sig nya kunskaper efter den här veckan och vi hoppas verkligen att de tar med sig dessa nya sätt att redovisa på.

tisdag 7 oktober 2014

Skolverkets Allmänna Råd om Utvecklingssamtal

Just nu har vi en diskussion i mitt arbetslag om hur vi ska bära oss åt inför utvecklingssamtalen för våra elever. Vi har tre klasser med sexor vilka alla är helt nya för oss.

I kommunen använder vi oss av Unikum för att dokumentera elevernas kunskaper och för att förmedla detta till elever och vårdnadshavare.

Inget av det ovan hade varit konstigt för oss om inte bestämmelserna kring utvecklingssamtalet har ändrats. Informationen som tidigare lämnats i den skriftliga individuella utvecklingsplanen ska nu lämnas muntligt vid utvecklingssamtalen. Våra bryderier består alltså av att vi har 65 elever vi inte känner speciellt väl och vi har inga omdömen att utgå ifrån när vi ska ha utvecklingssamtalen.

För att få input i våra funderingar bestämde vi i arbetslaget att vi skulle läsa Skolverkets Allmänna råd om Utvecklingssamtal. Under tiden jag läste gjorde jag en liten sammanfattning, vilken följer nedan.

Utvecklingssamtalen ska vara framåtsyftande och handla om hur eleven bäst kan stödjas och vilka insatser som kan behövas så att eleven når kunskapskraven och i övrigt utvecklas så långt som möjligt inom ramen för läroplanen. Informationen som ges vid utvecklingssamtalet är också tillbakablickande då den utgår från en utvärdering av elevens utveckling.

De allmänna råden består av fyra punkter. En punkt om vad rektor bör göra och tre punkter om vad läraren bör göra.

Rektorn har ett ansvar som pedagogisk ledare och har ansvar för att tillsammans med lärarna utveckla arbetet med utvecklingssamtalet. Rektor måste avsätta tid för att lärarna ska diskutera och samtala kring hur utvecklingssamtalet ska genomföras och utvärderas. En sak man bl a kan diskutera är hur man kan formulera sig för att undvika subjektiva värderingar om eleven. Rektorn ska också skapa förutsättningar för utbyte av information mellan lärarna inför utvecklingssamtalet. Tid ska skapas så lärarna kan prata ihop sig och få en samlad bild av varje elev. En samsyn gör också lärarnas arbete mer likvärdigt och informationen kring elevens kunskapsutveckling blir tydligare.

Läraren är ansvarig för att utvecklingssamtalet hålls minst en gång per termin. Den kännedom som läraren får om elevens kunskaper genom att bl a regelbundet följa upp och dokumentera elevens arbete är en förutsättning för att aktivt kunna stödja eleven i hens lärande. Det är också viktigt att läraren ger eleven kontinuerlig feed-back i undervisningen. Av detta ska elevens alltså få förståelse hur det går i skolarbetet och vad som förväntas. Läraren ska ha positiva förväntningar på elevens möjligheter att utveckla eget ansvar för och inflytande över sitt skolarbete. En förutsättning är att varje lärare som har eleven i undervisning lämnar information om elevens kunskapsutveckling och om hur eleven kan fortsätta utvecklas. Detta kräver ett samarbete mellan alla undervisande lärare inför utvecklingssamtalen. Eleven själv kan bidra med att värdera och beskriva sitt skolarbete genom att till exempel visa egen dokumentation.

Informationen i utvecklingssamtalet ska grunda sig på en värdering av elevens utveckling i förhållande till läroplanen och kunskapskraven. Detta ska vara både en tillbakablick och framåtsyftande. Här ska eleven få reda på vad hen behöver jobba mer med i enlighet med läroplanen. Samtalen ska omfatta både elevens kunskapsutveckling och elevens sociala utveckling. Den sociala utvecklingen är alltså inte kopplad till ämneskunskaperna. Eleven själv måste få möjlighet att uttrycka och beskriva sin skolsituation. Läraren måste vara tydlig med vilka mål som bedöms. Varken informationen om elevens sociala utveckling eller kunskapsutveckling får innehålla subjektiva beskrivningar av eleven. Skolverket påpekar hur viktigt det är att följa den här regeln. Man kan ändå behöva ta upp personliga egenskaper om dessa har en påverkan på elevens skolsituation och läraren upplever att de behöver diskuteras.

På utvecklingssamtalet ska man även prata om de insatser som kan behövas för att eleven ska nå framgång i sitt skolarbete. Insatserna kan har diskuterats lärare emellan före samtalet. Det måste vara tydligt vilka insatser skolan ansvarar för att göra. Dessa insatser måste även ge eleven möjlighet att ta eget ansvar. Det är betydelsefullt att eleven  förstår vad som förväntas av hen för att kunna ta nästa steg i utvecklingen. Eventuella överenskommelser mellan elev, vårdnadshavare och lärare måste dokumenteras som stöd för uppföljningen av elevens utveckling.

Om det inför utvecklingssamtalet framgår att eleven riskerar att inte nå kunskapskraven är det viktigt att läraren talar om detta för elev och vårdnadshavare. Läraren har här även ett ansvar att meddela rektorn att eleven riskerar att inte nå målen, detta för att rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöds utreds.


Jag tar alltså med mig följande angående utvecklingssamtalet:

  • Utvecklingssamtalen ska främst vara framåtsyftande med en viss tillbakablick.
  • Rektor ansvarar att det sätts av tid för lärarna att diskutera samtalens utformning och även utbyte av information kring eleverna.
  • Informationen som eleven får på samtalet ska dokumenteras och följas upp, kontinuerlig feed-back ska också ges.
  • Man ska prata om kunskapsutvecklingen i förhållande till läroplanen och kunskapsmålen men den sociala utvecklingen är inte kopplad till ämneskunskaperna. 
  • Eleven måste få möjlighet att beskriva sin skolsituation.
  • Man ska inte ta upp lärares subjektiva beskrivningar av eleven. 
  • Skolan ska informeras om eventuella insatser som är aktuella.
  • Det måste framgå tydligt om eleven riskerar att inte nå målen.



tisdag 16 september 2014

Auskultation

På min skola har vi fått en kvart avsatt varje vecka för auskultation. Vi kallar det auskultation istället för kollegahandledning, coachning eller kollegial handledning som det pratas mycket om just nu.

Alla pedagoger på som jobbar med år 6-9 har fått en kollega att samarbeta med. Vi ska göra fem lektionsbesök hos varandra med efterföljande samtal, alltså tio träffar under en termin. Det känns som en oerhörd lyx att få tid avsatt för att få hjälp att utveckla den egna undervisning och reflektera tillsammans med någon man inte annars har så mycket kontakt med.

Idag har jag gjort mitt första auskultationsbesök hos Jessica som är en oerhört kompetent SO- och svensklärare, till på köpet har hon en Montessoriutbildning, vilken jag är väldigt nyfiken på. Vi har fått ett relativt strikt schema vad vi ska fokusera på och den här terminen ska vi titta lite extra på lärandemiljö och individanpassningar. Exempel på frågor att fundera över är om läraren talar till eleverna på ett positivt sätt, om hen ger eleverna talutrymme och ger dem tillgång till de lärverktyg och hjälpmedel de behöver.





Föreläsning med Helen Timperley

Härom veckan hade jag förmånen att lyssna på en framstående skolforskare från Nya Zealand, Helen Timperley. Hennes områden är lärares professionella utveckling och lärande för att främja elevers lärande och utveckling.

Det är ett tag sedan jag läste Timperleys bok, Det professionella lärandets inneboende kraft. Inför föreläsningen skummade jag igenom Kommunförbundet Skånes sammanfattning av boken.

Eftersom @FrökenFlipp sammanfattat föreläsningen så bra här så tänkte jag inte lägga någon tid på det. Hon har fått med allt jag hade tänkt skriva och lite till.

Timperley har många klokheter att delge oss lärare och personligen tog jag med mig en hel del funderingar och frågeställningar från föreläsningen.

Det som främst har malt i mina tankar är frågan Är det värt att lägga tid på detta? Har allt vi jobbar med i skolan ett syfte? Timperley talade även om vikten av att veta vad man gör och man egentligen lär ut. Jag undrar hur mycket tid vi lägger i skolan på saker som egentligen inte ger något alls. När jag rannsakar mig själv under mina snart 15 år som lärare får jag dåligt samvete över alla "extrauppgifter" jag slängt ut till elever bara för att sysselsätta dem.

Pedagog Malmö har samlat några av Timperleys tankar här. Man hittar även en liten pdf-skrift på Pedagog Malmös sida.

söndag 11 maj 2014

Dennis Westerberg på SETT 2014

Första gången jag stötte på Dennis Westerberg var på #afkMalmö när han middagspratade. Vi var många som gick alldeles upprymda tillbaka till hotellet den kvällen. Han kan verkligen konsten att förmedla kloka saker med humor. I december förra året skrev han ett inlägg på Skolvåren som lästes av många, om du inte läst inlägget, gör det. Här är det.

När jag såg att han var en av de första föreläsarna på SETT visste jag att om jag ser honom först kommer jag få en väldigt bra dag - och det fick jag. Jag ska här försöka sammanfatta såsom jag uppfattade Dennis föreläsning (alla avvikelser och felsägningar beror helt och hållet på att jag tolkat mina egna anteckningar fel).

De tankar jag tog med mig därifrån var just ordet TANKE. En tanke är inget annat än en tanke, en tanke som framkallar en känsla och därför får mig att må antingen bra eller dåligt. Dennis drog parallellen till sina egna föräldrar, pappa som alltid oroar sig - tänk om det blir regn på semestern eller tänk om det är en pelare framför platsen han köpt till fotbollsmatchen, och mamma som är av en positiv natur - tänk vad skönt det ska bli med sol och vad roligt det ska bli att få se saker. Han menade att hans pappa mer eller mindre har tänkt sig till en hjärtinfarkt. Oron har påverkat hela pappans liv.





Så...en tanke i taget. Nästa kan vara den
som gör dig harmonisk, oavsett vad du tänker på.
Och...kom ihåg: Du befinner dig alltid endast en tanke
 ifrån lycka, harmoni och välbefinnande. Oberoende av
yttre omständigheter.






Dennis Westerberg pratade om fenomenet stress. Han påtalar att stress sitter på insidan av skallen och inte den utsidan. Stress kommer när vi har många tankar hela tiden och att det framkallar ett rörigt sinne. Vi kan i allra högsta grad påverka vår stressnivå genom att kontrollera våra tankar och ordna dem. Personligen gillar jag detta. Jag tror att vi själva påverkar våra liv genom våra tankar och handlingar och den här föreläsningen gav mina egna åsikter näring.

Dennis framförde även att det enda jag kan uppleva är nu. Det enda sätt jag kan komma åt framtiden är att tänka på den. Tanken har en känsla kopplad men det är fortfarande bara en tanke. Framtiden finns bara i mitt sinne. Väljer jag att tänka på framtiden med en olustkänsla präglar det hela min tillvaro eftersom jag vet att framtiden är oundviklig - men, den finns fortfarande bara i mitt eget huvud.

Stress är inget annat än ett rörigt sinne.
Många tankar, hela tiden.
Motsatsen till stress är ett stilla sinne.
Ett klart sinne. Ett fokuserat
sinne. Ett kontrollerat sinne.
Ett disciplinerat sinne. En tanke i taget.


Visdom/insikt: Det enda sätt att uppleva världen är genom våra omedvetna tankar.
Inget annat än våra tankar existerar för oss. Det är bara...en tanke.


Dennis pratade även om att vi måste vara snälla mot oss själva och fundera över våra inre röster. Han ställde oss frågan om vår inre röst är hård eller mjuk mot oss. Om det är så att den är hård så kan man ju alltid byta. Kan man det då? Javisst! Den finns ju bara i mitt eget huvud och det är ingen annan Är din inre röst hård eller mjuk mot dig? Är den hård så kan du byta. Är dina inre bilder i färg eller svartvitt? Svartvitt? Jaha, men vill du ha färg, ändra!

Till varje tanke finns en känsla kopplad. Tankar är inget annat än inre bilder. Stress är inget annat än ett rörigt sinne.


Till detta resonerade han även kring nuet och att de flesta ungdomar idag bara är intresserade av vad som händer NU. Ingen bryr sig om vad som hänt tidigare eller vad som händer sedan utan det är nuet som är det viktiga. Detta kallar han för TV-spelsmallen. I ett TV-spel är det bara just nu som spelar roll. Konsten är att leva i nuet, inte tänka för mycket på det som varit och sörja det eller vara nervös inför framtiden. Det enda viktiga sker NU.


Även offerrollen var något som Dennis Westerberg tog upp. Modellen där vi tycker att alla andra gör det mot mig och att jag bara måste stå ut, är fel, så fel. Det är jag själv som bestämmer om det någon gör mot mig ska påverka mig eller inte? Det är mitt huvud ingen annans som styr.


Felaktig modell: DE gör det mot mig.
Felaktig slutsats: Eftersom du gör det mot mig...
är det ingenting jag kan göra. Allt jag kan
göra är att genomlida det, att stå ut.






                                            
                                                            Korrekt slutsats: JAG är producent. Ingen annan. Punkt.

  

Jag hoppas att ni fått ett litet hum om vad den här föreläsningen gick ut på; det är tankarna som styr och det är jag som styr mina tankar! Jag tänker definitivt försöka ta makt över mina tankar och vid de tillfällen min inre röst inte är snäll mot mig kommer jag att ge den sparken.



fredag 9 maj 2014

SETT 2014

Efter att varit hemma i precis ett dygn efter turen till Kista och SETT kände jag att det var dags att skriva ned några av mina allmänna tankar från mässan.

Lilla Falkenbergs kommun lät hela 65 personer åka på SETT-mässan. Vilken satsning! Det var en salig blandning av pedagoger, rektorer, utvecklare, verksamhetschefer och politiker, med förvaltningschefen och BUN:s ordförande i spetsen som åkte. Bara att sitta tillsammans på en buss ca 100 mil gör att det uppstår massor av kollegialt lärande. Själv träffade jag och pratade med människor jag aldrig stött på tidigare och det är extra roligt eftersom vi jobbar inom samma organisation.

Utvecklarna IT och lärande

Kommunens Utvecklare IT och lärande hade gett sig upp i förväg för att ordna med vår fina monter. Förutom de härliga fotografierna med våra ledord "Alla ska lyckas!" visades en film med fantastiska bidrag från olika delar av vår förvaltning.

Tack vare lite hjälp från Lin Education kunde vi gå omkring i likadana gröna pikétröjor och gröna ryggsäckar. Våra tröjor uppmärksammades av många och den första frågan var ofta: "Hur många är ni egentligen?"




I facebookgruppen "Lärmoduler för kollegialt lärande" hittade jag Michael Rystads inlägg att SETT inte är fortbildning utan nätverkande. Och det är precis vad den här mässan varit för mig. Jag har träffat både nära kollegor, facebookvänner, andra PRIOledare, twänner och gjort en hel del nya bekantskaper, alltså nätverkande på hög nivå och utbytet har varit enormt. För att inte tala om alla föreläsningar jag varit på. Jag har lärt mig väldigt mycket, och just det får mig att tänka på något som Ingela Netz sa: "Vi har ett kompensatoriskt uppdrag, vi lärare måste vara förebilder i att vi lär oss hela tiden."

torsdag 24 april 2014

Landshövdingen i våra klassrum

För ca ett år sedan blev våra "Berättande klassrum" klara. Vi har två rum och ett grupprum inredda av Kinnarps helt efter arbetslagets huvuden. Vi har låtit vår pedagogiska syn, alla lär sig på olika sätt, styra. Vi ville ha "rum i rummet" och därför använt oss av olika sorters möbler dvs fatboys, ståbord, konferensbord, soffor, cafébord, pallar och fåtöljer för att få till det vi tror på. Det viktigaste i våra klassrum är dock heltäckningsmattan, rumsavdelande draperier och tekniken.



Benämningen "Berättande klassrum" kommer från Kinnarps och säger egentligen inget om vad som pågår innanför våra dörrar. En av kommunens utvecklare idag var på besök och kallade salarna helt enkelt för "schyssta lärmiljöer". En benämning som jag gillar.








Idag fick vi fint besök av vår nya landshövding i Halland, Lena Sommestad. Hon visades runt av bland andra kommunchefen i Falkenberg och BUN:s ordförande. Vi visade runt och förklarade vårt tänk kring att jobba i de här miljöerna.


Lokaltidningen var med och dokumenterade besöket.
Vår utvecklare för IT och lärande Anders Störby
berättade om Falkenbergs digitala agenda.
Nämndens ordförande Kerstin Angel berättar om Falkenberg
som skolkommun.
Landshövdingen och kommunchefen lyssnade uppmärksamt.


Min kollega Christina berättar om tänket kring klassrummen.




The Fantastic Flying Books of Mr Morris Lessmore

Det blev inga 100 inlägg för mig i 100 dagar. Livet tog över och tiden rann ifrån mig. Men jag kom in i det såpass mycket att jag faktiskt saknar att blogga...



Den här filmen cirkulerar på sociala medier och speciellt den här dagen som är Världsbokdagen, men för er som inte sett den. Här är den:







fredag 7 mars 2014

Lektionsblogga mera!

Idag ska jag slå ett litet slag för alla lektionsbloggar som finns. Att lägga ut lektionsuppgifter och läxor på bloggar gör skolan mer tillgänglig för elever och föräldrar. Man behöver inte logga in sig någonstans utan det räcker med en länk. Missar man en lektion ska det vara lätt att ta igen. Bloggarna underlättar för de elever som försöker ta ansvar för sina studier. (Jag skriver försöker och inte vill, för jag tror att alla egentligen vill ta ansvar.)

På min lektionsblogg försöker jag även underlätta för mina elever att repetera olika moment. Det ska alltså vara lätt att hitta just det moment man söker. Min erfarenhet säger mig att är det svårt att hitta så struntar många i att leta (som man känner sig själv känner man andra).

Här kan ni ta del av min lilla rosa. Så fort jag börjar jobba efter min föräldraledighet kommer den att uppdateras.




torsdag 6 mars 2014

Forskning i korthet

På #afkrektor fick vi en goodiebag med lite av varje. Det jag blev gladast för var en utskrift från Kommunförbundet Skåne, Forskning i Korthet.

Det är inte alltid säkert att man hinner läsa allt man vill läsa. Avhandlingar och rapporter tar ju som vi alla vet rätt lång tid att plöja igenom. Arbetet som då Kommunförbundet Skåne gör är ju fantastiskt, de läser rapporter och sammanfattar åt oss vanliga dödliga med alldeles för lite tid.

Jag behövde en påminnelse om att detta finns och här kommer länken till andra som också behöver påminnas.




onsdag 5 mars 2014

En katt bland hermelinerna på #afkrektor14 i Varberg

En intensiv dag börjar lida mot sitt slit. Jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna på #afkrektor. Dagen har varit både givande och varierande och jag kommer dela med mig av mina tankar imorgon.

Tills dess tycker jag ni ska njuta av inslaget från TV4:s sommarmorgon. Han var dagens första föreläsare och var fantastisk att lyssna på. 


tisdag 4 mars 2014

Myter om skolan

Idag dök det upp ett spännande inlägg på min facebook-vägg; Skl delade med sig av en intervju med en rektor. Intervjun handlade om myter om skolan


Jag har inte tänkt på det som myter om skolan tidigare. Men visst är det det. Intressant att fundera över vad stämmer egentligen av det man pratar om i media, i den politiska debatten och utanför skolan? Gissar man att klasser blivit större genom åren eller hur kan man påstå det?

Eftersom ALLA i vårt samhälle har en relation till skolan är det så lätt att sådana här myter dyker upp och jag kan lugnt säga att jag har gått på flera av dem :)

För att få reda på lite mer om vad som är myt och inte om skolan kan man läsa på SKL:s hemsida om just myter och fakta om skolan.

Vill man sedan grotta ned sig ännu lite till har de gett ut en liten skrift om vad dessa myter gör mot utvecklingen i skolan.

Trevlig läsning!

måndag 3 mars 2014

Utvecklingssamtal vid köksbordet

Idag besvarade jag ett tweet som handlade om utvecklingssamtal. Ni kan nedan se exakt vad jag skrev och svaret jag fick.


Detta fick mig att tänka på när jag erbjöd mig på ett föräldramöte att åka hem till eleverna och ha utvecklingssamtalet där. De flesta föräldrarna tyckte det var kanon. Många stressar hem från jobb eller studier för att fixa kvällsmat och få lite tid med sina barn. Jag upplever att de allra flesta föräldrar är intresserade av skolan och alla vill att det ska gå bra för deras barn men tid är en bristvara i hela samhället.

Det var inget påtvingat över att jag tog vägen förbi dem när jag körde hem från jobbet utan det blev något avslappnat och trevligt istället. Flera av mina elever pratade mycket och länge om hur de upplevde skolan, kunskapskrav och sociala konstellationer hemma vid sitt eget köksbord. Mycket mer än de någonsin pratat under utvecklingssamtalen i skolan. 

Att eleverna ofta bakat något eller ville visa sina rum var en bonus som vi pratade om länge. Vi hade något att prata om lång tid efteråt "Mia, kommer du ihåg när du var hemma hos oss? Nu har vi möblerat om..." eller "Han där bor i huset bredvid mitt. Du har ju varit hemma hos mig så du vet vilket jag menar va?" eller jag kunde be om ett recept eller säga något om deras fina hund. Detta skapade relationer som vi vårdade hela högstadietiden. För mig var det väldigt värdefullt och jag tror att det var det för elever och föräldrar också.

Visst tog det tid att åka hem till alla (ja, det var faktiskt alla föräldrar som ville ha hem mig) men oj vad det var värt det.  Jag var inte ensam på vår skolan om att göra så här utan vi var flera som resonerade som jag gjorde. Och visst hade vi vissa kollegor som tyckte att vi var helt knasiga och slängde bort vår tid, men jag och de andra lärarna som åkte hem till eleverna var alla lika positiva. Jag kommer med lätthet erbjuda detta igen när jag får en ny klass.

söndag 2 mars 2014

Stämda lärare

Ju mer jag läser in mig på PRIO-materialet (se tidigare inlägg) ser jag vikten av det kollegiala samarbetet och att lära av varandra.

Redan under mitt första år som lärare insåg jag vikten av att samarbeta. Vi var då ofta två lärare i klassrummet som undervisade tillsammans. Vi gav varandra feed-back och frågade ofta "Varför gjorde du så?" eller "Hur tänkte du där?" Ingen tog illa upp och det var en del av kulturen. Även dörrarna stod öppna och vi gick rätt ofta in på varandras lektioner, för det mesta för att hämta något men stannade kvar en liten stund och hjälpte till eller lugnade om det behövdes. Detta var ibland tidskrävande men väldigt lärorikt.

Jag är oerhört intresserad av det kollegiala lärandet och är mycket glad att Skolsmedjan bloggar om det.

Jag kommer återkomma med inlägg om detta och skälet till att jag kom att tänka på det idag var att jag mailade med en kollega vars arbetslag jobbat just med att skugga varandra och handledning kring detta. Han uttryckte det som "samma känsla som att bli stämd, om man nu varit en gitarr". Liknelsen är fantastisk.

Man kan spela på en ostämd gitarr men klangen saknas. Tänk vilken klang vi lärare skulle få om vi blev stämda :)



lördag 1 mars 2014

#Blogg100

Idag är första dagen på resten av mitt liv, eller hur är det nu klyschan lyder?

20 minuter före midnatt hittade jag flera tweets om #Blogg100, skriv ett blogginlägg om dagen i hundra dagar. Jag har funderat en hel del kring mitt bloggande och framför allt bristen av bloggande och kände att det här kanske är vad som behövs för att ge mig en spark i baken. Klarar jag det eller klarar jag det inte?

Det är inte lätt att hitta tiden för bloggandet i den situation jag befinner mig just nu, med mammaledighet, halvtidsjobb och en metodkurs på universitetet. Men eftersom det mesta jag håller på med kretsar kring skolutveckling och idéer kanske det löser sig automatiskt. Jag antecknar en hel del under dagarna så nu ska jag försöka göra det i blogginlägg istället för sociala medier och Evernote.

Wish me luck! Och hoppas vi ses igen de närmaste 100 dagarna :)



tisdag 11 februari 2014

Framgångsrika skolkommuner 1 - En bra ledare

I SKL:s rapport om framgångsrika skolkommuner kan man läsa om vilka olika faktorer som gör en kommun framgångsrik. Den första faktorn är att den har en bra ledare. Det finns två konkreta exempel från olika kommuner som enligt den här rapporten är framgångsrika. Inte så mycket att orda om där.

Däremot började jag fundera på vad jag tycker utmärker en bra ledare. Jag slängde även ut frågan på sociala medier och fick många kloka svar. En bra ledare för mig och många andra är någon som:
  • är tydlig
  • har tydliga, konkreta mål
  • är inte konflikträdd
  • är kunnig och påläst
  • uppmuntrar
  • utmanar
  • är trygg i sig själv
  • har en vision som denne kan inspirera andra till att följa/utföra/tro på
  • har förmåga att känna in och kommunicera
Deras arbete måste vara så väl förankrat att det står sig även om ledaren slutar och en annan tar vid. Tidningen Chef skriver om det hållbara ledarskapet och även om artikeln inte riktar sig till skolans värld kan den helt klart tillämpas här med.








Linda kan ni läsa mer av på hennes blogg och på Twitter @LindaAmmitzboll









Viktoria är en av grundarna/bloggarna på Skolsmedjan och finns på Twitter som @Vixvbg










Lotta finns på Twitter som @LottaNeumann1 och på bloggen.

Som ni ser är tankarna och åsikterna många men vi kan väl alla hålla med om att utan en bra ledare kommer man ingenstans. 

måndag 27 januari 2014

Introduktion PRIO


Jag har fått en ny tjänst inom kommunen som en av två förändringsledare för PRIO, ett skolutvecklingsprojekt skapat av SKL. Detta är extra roligt eftersom vår förvaltningschef i Falkenbergs kommun Arja Holmstedt-Svensson är projektledare. Det som tilltalar mig är att arbetet utgår från aktuell forskning och det är något jag saknat i mitt yrkesutövande.



Arbetet går ut på att man utifrån de framgångsfaktorer för skolkommuner som SKL tagit fram i sin studie Öppna jämförelser från 2009 och John Hatties forskning om Synligt Lärande ska kartlägga och förändra sitt arbete i skolan till att bli mer framgångsrikt. PRIO är ett projekt som SKL och Stockholm Stad utvecklat med stöd av McKinsey & Company. Målet är att man ska utveckla och införa processer och arbetssätt i skolan som stärker verksamheten. Vi ska börja arbeta med Tullbroskolan i Falkenberg. Det största delen av det här förändringsarbetet innebär en grundlig kartläggning av skolan och dess behov. Det ska bli jättespännande att sätta sig in i en skola jag inte har någon som helst kunskap om.

PRIO startade för ett år sedan och De första resultaten från PRIO är klara. Jag blev väldigt imponerad måste jag säga.