Lektionsblogga mera!

Idag ska jag slå ett litet slag för alla lektionsbloggar som finns. Att lägga ut lektionsuppgifter och läxor på bloggar gör skolan mer tillgänglig för elever och föräldrar. Man behöver inte logga in sig någonstans utan det räcker med en länk. Missar man en lektion ska det vara lätt att ta igen. Bloggarna underlättar för de elever som försöker ta ansvar för sina studier. (Jag skriver försöker och inte vill, för jag tror att alla egentligen vill ta ansvar.)

På min lektionsblogg försöker jag även underlätta för mina elever att repetera olika moment. Det ska alltså vara lätt att hitta just det moment man söker. Min erfarenhet säger mig att är det svårt att hitta så struntar många i att leta (som man känner sig själv känner man andra).

Här kan ni ta del av min lilla rosa. Så fort jag börjar jobba efter min föräldraledighet kommer den att uppdateras.

Forskning i korthet

På #afkrektor fick vi en goodiebag med lite av varje. Det jag blev gladast för var en utskrift från Kommunförbundet Skåne, Forskning i Korthet.

Det är inte alltid säkert att man hinner läsa allt man vill läsa. Avhandlingar och rapporter tar ju som vi alla vet rätt lång tid att plöja igenom. Arbetet som då Kommunförbundet Skåne gör är ju fantastiskt, de läser rapporter och sammanfattar åt oss vanliga dödliga med alldeles för lite tid.

Jag behövde en påminnelse om att detta finns och här kommer länken till andra som också behöver påminnas.

En katt bland hermelinerna på #afkrektor14 i Varberg

En intensiv dag börjar lida mot sitt slit. Jag kände mig lite som en katt bland hermelinerna på #afkrektor. Dagen har varit både givande och varierande och jag kommer dela med mig av mina tankar imorgon.

Tills dess tycker jag ni ska njuta av inslaget från TV4:s sommarmorgon. Han var dagens första föreläsare och var fantastisk att lyssna på. 

Myter om skolan

Idag dök det upp ett spännande inlägg på min facebook-vägg; Skl delade med sig av en intervju med en rektor. Intervjun handlade om myter om skolan

Jag har inte tänkt på det som myter om skolan tidigare. Men visst är det det. Intressant att fundera över vad stämmer egentligen av det man pratar om i media, i den politiska debatten och utanför skolan? Gissar man att klasser blivit större genom åren eller hur kan man påstå det?

Eftersom ALLA i vårt samhälle har en relation till skolan är det så lätt att sådana här myter dyker upp och jag kan lugnt säga att jag har gått på flera av dem :)

För att få reda på lite mer om vad som är myt och inte om skolan kan man läsa på SKL:s hemsida om just myter och fakta om skolan.

Vill man sedan grotta ned sig ännu lite till har de gett ut en liten skrift om vad dessa myter gör mot utvecklingen i skolan.

Trevlig läsning!

Utvecklingssamtal vid köksbordet

Idag besvarade jag ett tweet som handlade om utvecklingssamtal. Ni kan nedan se exakt vad jag skrev och svaret jag fick.

Detta fick mig att tänka på när jag erbjöd mig på ett föräldramöte att åka hem till eleverna och ha utvecklingssamtalet där. De flesta föräldrarna tyckte det var kanon. Många stressar hem från jobb eller studier för att fixa kvällsmat och få lite tid med sina barn. Jag upplever att de allra flesta föräldrar är intresserade av skolan och alla vill att det ska gå bra för deras barn men tid är en bristvara i hela samhället.

Det var inget påtvingat över att jag tog vägen förbi dem när jag körde hem från jobbet utan det blev något avslappnat och trevligt istället. Flera av mina elever pratade mycket och länge om hur de upplevde skolan, kunskapskrav och sociala konstellationer hemma vid sitt eget köksbord. Mycket mer än de någonsin pratat under utvecklingssamtalen i skolan. 

Att eleverna ofta bakat något eller ville visa sina rum var en bonus som vi pratade om länge. Vi hade något att prata om lång tid efteråt "Mia, kommer du ihåg när du var hemma hos oss? Nu har vi möblerat om..." eller "Han där bor i huset bredvid mitt. Du har ju varit hemma hos mig så du vet vilket jag menar va?" eller jag kunde be om ett recept eller säga något om deras fina hund. Detta skapade relationer som vi vårdade hela högstadietiden. För mig var det väldigt värdefullt och jag tror att det var det för elever och föräldrar också.

Visst tog det tid att åka hem till alla (ja, det var faktiskt alla föräldrar som ville ha hem mig) men oj vad det var värt det.  Jag var inte ensam på vår skolan om att göra så här utan vi var flera som resonerade som jag gjorde. Och visst hade vi vissa kollegor som tyckte att vi var helt knasiga och slängde bort vår tid, men jag och de andra lärarna som åkte hem till eleverna var alla lika positiva. Jag kommer med lätthet erbjuda detta igen när jag får en ny klass.

Stämda lärare

Ju mer jag läser in mig på PRIO-materialet (se tidigare inlägg) ser jag vikten av det kollegiala samarbetet och att lära av varandra.

Redan under mitt första år som lärare insåg jag vikten av att samarbeta. Vi var då ofta två lärare i klassrummet som undervisade tillsammans. Vi gav varandra feed-back och frågade ofta "Varför gjorde du så?" eller "Hur tänkte du där?" Ingen tog illa upp och det var en del av kulturen. Även dörrarna stod öppna och vi gick rätt ofta in på varandras lektioner, för det mesta för att hämta något men stannade kvar en liten stund och hjälpte till eller lugnade om det behövdes. Detta var ibland tidskrävande men väldigt lärorikt.

Jag är oerhört intresserad av det kollegiala lärandet och är mycket glad att Skolsmedjan bloggar om det.

Jag kommer återkomma med inlägg om detta och skälet till att jag kom att tänka på det idag var att jag mailade med en kollega vars arbetslag jobbat just med att skugga varandra och handledning kring detta. Han uttryckte det som "samma känsla som att bli stämd, om man nu varit en gitarr". Liknelsen är fantastisk.

Man kan spela på en ostämd gitarr men klangen saknas. Tänk vilken klang vi lärare skulle få om vi blev stämda :)

#Blogg100

Idag är första dagen på resten av mitt liv, eller hur är det nu klyschan lyder?

20 minuter före midnatt hittade jag flera tweets om #Blogg100, skriv ett blogginlägg om dagen i hundra dagar. Jag har funderat en hel del kring mitt bloggande och framför allt bristen av bloggande och kände att det här kanske är vad som behövs för att ge mig en spark i baken. Klarar jag det eller klarar jag det inte?

Det är inte lätt att hitta tiden för bloggandet i den situation jag befinner mig just nu, med mammaledighet, halvtidsjobb och en metodkurs på universitetet. Men eftersom det mesta jag håller på med kretsar kring skolutveckling och idéer kanske det löser sig automatiskt. Jag antecknar en hel del under dagarna så nu ska jag försöka göra det i blogginlägg istället för sociala medier och Evernote.

Wish me luck! Och hoppas vi ses igen de närmaste 100 dagarna :)