torsdag 12 december 2013

Mötesplatser av Mia Melin för TeachMeet

På TeachMeet Falkenberg den 4 dec-13 pratade jag om mötesplatser, både digitala och fysiska. Det ligger en länk till min presentation nedan och ännu längre ned finns även länkar till de sidor jag pratar om.






Twitter

Pinterest

Facebook

Instagram

Podden Skolsnack

Podden 10minuter

Skolvåren

SETT-mässan

Jag måste även tipsa om Skolsmedjans hemsida.




Skolvåren och #afkMalmö för mig

På TeachMeet den 4 dec i Falkenberg pratade jag om mötesplatser, digitala och in real life. Det som är så synd när man gör en 7 minuter kort presentation är att det är så mycket man vill ha med att det är svårt att förmedla känslan som de här mötesplatserna ger.

Känslan av att träffa människor som man tycker så mycket om att man vill ta med dem hem är obeskrivlig (därför får man se till att adda dem på Facebook så fort som möjligt). För mig var Skolvåren med #afkMalmö en sådan mötesplats. Den finns i mitt hjärta och jag tänker ofta på alla fantastiska möten där.

Nu är det ett tag sedan Skolvåren ägde rum men jag bär ändå med mig så mycket från denna sammankomst. Jag älskar att prata pedagogik och eftersom jag nu är mammaledig och studerar på halvtid blir det inte så mycket pedagogiskt prat.

Jag missade hur Skolvåren startade på Twitter och när det var dags för frukten av denna Twitterdiskussion, #afkVarberg i början av sommaren, var jag höggravid och det var inte aktuellt att lämna altanen.

På #afkMalmö träffade jag de fyra fantastiska tjejerna som startade det hela.  När jag frågade hur det kom sig berättade Therese Linnér, @anthlin, att de möttes i en diskussion på Twitter i februari och alla ville något mer med skolan. Det ena ledde till det andra och det hela utmynnade i #afkVarberg. De ville ordna möjlighet till möten och samskapande.

Här nedan vill jag dela med mig lite av det som blev skrivit efter #afkMalmö i olika bloggar:

"Skolvåren är en tankesmedja där många olika människor träffas och byter tankar med varandra, får nya infallsvinklar, kraft och mod att göra trädgårdslandet en smula större från dag till dag för att sedan länkas in med hela Sverige som trädgårdsland…"
Ninna Kristiansen


Ingela Netz svarar fantastiskt bra på sin egen fråga om vad hon kommer ta med sig hem:
"Att metoden och det konkreta är just det vi GJORT, inte det vi FÅTT. Vi har modellat en lärande organisation. På tvären, på bredden, på djupet. Vi har varit och fortsätter att vara en lärande organisation och det är nog den mest värdefulla hårdvaluta vi kan ta hem till våra sammanhang. Vi bär lärandet i våra kroppar! I hur vi pratar, men ännu mer i hur vi lyssnar. Vi kommer kanske inte ihåg allt som sas, men vi kommer ihåg hur det kändes! Länge!"
Ingela Netz


"Eleven ska nu och för alltid vara den som är i centrum för sitt eget lärande. Skolan är ingen annans projekt, den är inget som får pågå parallellt med livet och den är inget som någon ska vilja välja bort!
Dessutom tror jag att det är viktigt att tänka så här: Dagens samhälle är vår förutsättning, vår historia är vår erfarenhet och framtidens samhälle är vår uppdragsgivare. Dagen, gårdagen och morgondagen har alla sin givna plats i samtalet. Men då som just det de är, inte det de inte är.
Framtiden förväntar sig stora saker av oss. Dags att vi tar tag i detta på allvar!"
Christian Jerhov






Jag hoppas att jag med dessa få smakprov kan locka fler till nästa #afk. #afkHuddinge i februari och #afkVarberg i juni.

måndag 9 december 2013

Ett ljus i lärarmörkret

I morse när jag vaknade hade jag fått ett meddelande på Facebook. Det var från en fd elev som skrev:

"...Jag minns de personliga breven ni delade ut till alla i klassen vid avslutningsmiddagen, och jag ville bara säga att du har haft rätt än så länge...Jag är oerhört tacksam för allt stöd jag fick från dig och de andra lärarna på skolan…" 

Som lärare är detta det största som händer. En elev som hör av sig helt apropå och säger att det jag gjorde var bra. Det är värt alla jobbiga utvecklingssamtal, alla tuffa lektioner, all planeringsvånda, all omdömesskrivning och betygsättning. 

Den senaste tidens PISA-diskussioner där det känns som om lärare och skolan bara varit politikernas slagträn är idag som bortblåst ur mitt sinne. Leve skolan, leve lärarna och viktigast av allt, leve eleverna!


School VIII by AЯίF | Arifur Rahman (Inactive)
                                                   School VIII, a photo by AЯίF | Arifur Rahman (Inactive) on Flickr.

söndag 3 november 2013

Sin egen lyckas smed - en hyllning till mentorskapet

Jag har ofta hört att möten kan förändra livet. För ett tag sedan, på parkeringen till Ica inträffade ett sådant möte. Jag träffade min mentor, Eva, från det att jag var nyutexaminerad lärare. Eva är en människa, som trots att det är 13 år sedan hon handledde mig och 10 år sedan vi jobbade tillsammans, påverkar mig oerhört.

Eva lärde mig att älska läraryrket. Hon lärde mig att trots att man stöter på motgångar, motgångar med elever, motgångar med föräldrar, motgångar med föräldrar, så är man sin egen lyckas smed. Just detta uttryck använde hon ofta när vi hade mentorstid då den där tiden för 13 år sedan och hon använde det när jag träffade henne på parkeringen. Med detta ville hon säga att vi har de elever vi har, de har de föräldrar de har och vi har de kollegor vi har. Bestäm vad du ska göra av det.

Eva var ingen guru i positivism som gick omkring och skrattade dagarna i ända och kom med små käcka tillrop, utan en helt vanlig människa med bra och dåliga dagar. MEN hon var, och är en person jag har all respekt för, en person jag har litat på ända sedan jag träffade henne första gången.

När det har blåst lite extra kring min lärarprofession och jag tvivlat på både vad jag gör och vad jag vill har jag alltid hört Evas ord: "Ja, Mia man är sin egen lyckas smed. Fundera på vad du vill och genomför det. Ingen annan kommer göra jobbet åt dig och ingen annan kommer leva livet åt dig."

Det här blogginlägget var inte tänkt som en hyllning till Eva (även om hon är värd det och många fler därtill.) Utan tänkt att ge uttryck för det positiva i mentorskapet. Att som ny lärare få någon med erfarenhet som kan inspirera, hjälpa och stötta är guld värt.

Just nu är jag själv mentor och funderar väldigt mycket kring hur jag kan hjälpa min adept på bästa sätt. Hur kan jag förbereda henne för hennes skolliv? Hur kan jag inspirera henne så hon stannar i läraryrket och fortsätter utvecklas? Jag tvivlar på att jag kommer lyckas såsom Eva lyckades med mig, men jag hoppas ändå att jag kan bidra med något.



Jag hade helst velat ha en bild på Eva här men
eftersom jag inte har någon får det duga med min
lilla trädgårdsdamm.


torsdag 3 oktober 2013

Att följa bloggar


Som mammaledig gick jag och retade mig på att det kändes som om jag fick all information efter alla andra. Min definition av information i det här fallet är sådant jag vill veta och är intresserad av. Jag läser ett antal bloggar av främst pedagoger som jag beundrar. De flesta lägger en länk till sina nya blogginlägg på Twitter så man kan hänga med i nya tankar och idéer. Mitt problem var att jag ett tag inte hängt med på Twitter. Inget speciellt skäl utan jag har nog bara inte öppnat appen.

När jag jobbar läser jag ofta Twitter på rasterna, detta eftersom jag använt mikrobloggen i undervisningen i flera av mina franskgrupper. Då är det så spännande att läsa hur de fortsätter twittra på franska även när lektionen är slut. Då har jag ju automatiskt kommit i kontakt med alla spännande bloggar som finns där ute.

För en månad sedan satt jag med några andra mammor och fikade när jag gnällde över att jag inte hittat något bra verktyg som hjälper mig att följa mina bloggar. De skrattade och sa till mig att googla och inte ge mig. För så gör jag ju med allting annat. Sagt och gjort. Det var viktigt för mig att hitta en app som jag kunde använda både på iPhone och iPad och som jag kan kolla från datorn. Efter att ha provat flera har jag hittat den som passar mig bäst - BLOGKEEN.

Blogkeen är en gratis app där man antingen kan skapa ett konto eller logga in med sitt Facebook-konto. Det är lätt att lägga till de bloggar man vill följa antingen i appen eller på websidan blogkeen.com. Det enda minuset är all gratisreklam men jag känner att jag kan bortse från den eftersom verktyget fyller den funktion jag varit ute efter. (Och för den delen är det mest reklam för skor och jag älskar skor.)




Mitt bekymmer är att jag ofta tar mig vatten över huvudet. Jag vet inte om jag gjort det i det fallet men risken finns att jag kommer lägga in väldigt många bloggar och inte hinna kolla alla men det är ju en risk jag får ta.

onsdag 11 september 2013

1-minutare

Muntlig framställning är något många elever tycker är jobbigt. Det kan också vara lite jobbigt för oss lärare eftersom vi inte vill pressa dem för mycket, vi vill inte tvinga någon och så vidare.

Jag testade i en nia att köra 1-minutare varje vecka. Vi la upp det på så vis att eleverna fick ett nytt ämne varje vecka och i slutet på veckan tog vi en lektion till att prata. Det var alltid samma lektion varje vecka. Det ska inte finnas några oklarheter kring saker som man kan uppleva som jobbiga. De första veckorna pratade vi kring ämnen som inte var så känsliga där eleverna inte behövde blotta sig själva, exempelvis:

  • Bästa boken jag läst
  • Bästa filmen jag sett
  • Favoritmusik
  • Något jag verkligen inte gillar
Sedan gick vi in på lite känsligare ämnen:
  • Mitt gymnasieval
  • Mig själv om 10 år
  • Person jag beundrar
  • Något jag är bra på
  • Förväntningar på mig själv både från hemmet och skolan
  • Något elakt jag gjort
Förra terminen samarbetade jag med två andra lärare och vi bestämde oss att ha 1-minutare som hörde ihop med aktuellt område. Terminens första område var "Ondska" där var ämnena alltid relaterade till ondska, bland annat:
  • Vad är ondska?
  • Kan man vara både ond och god?
  • Onda handlingar jag själv gjort?
  • Ondska i film/böcker
När vi genomför 1-minutarna sitter vi oftast i ring med en iPad eller iPhone där man kan se tiden. Gruppen får gemensamt bestämma om vi ska lotta turordning eller om vi ska gå varvet runt. Det är viktigt att försöka avdramatisera så mycket som möjligt. Om någon inte har något alls att säga eller inte pratar en hel minut sitter vi andra tysta, alla har rätt till sin minut även om man inte kan fylla den. I vissa grupper har vi tillsammans med eleverna bestämt att man inte får ställa några följdfrågor. I en annan är det fullt tillåtet. Detta beror lite på klassrumsklimatet och hur högt eleverna har i tak sinsemellan. 

Vi har också presenterat vad som står om muntlig presentation i kursplan och betygskriterier så att eleverna förstår vad som krävs av dem.

I början knorrades det lite bland eleverna och de ifrågasatte hela idén men nu flyter det bara på och de är fullt inställda på att i slutet av veckan har vi vår 1-minutare. Detta har även spritt sig till andra klasser och årskurser på skolan vilket är jätteroligt. Man kan ju anpassa ämnena precis som man vill.


Min kollega Therese har 1-minutare med sin klass.


tisdag 19 mars 2013

Dessa fantastiska bloggar

Idag hade jag tänkt skriva omdömen i Unikum när jag kom hem. Det blev inte så! Jag gick in på Twitter och där hittade jag länkar till ett antal bloggar som jag bara var "tvungen" att läsa.

Kvällens favorit är Karin Brånebäcks fantastiska inlägg om skrytlappar. Läs det!




Omdömena får vänta tills imorgon men jag vägrar se detta som bortslösad tid. Jag tänker se det som fortbildning.

torsdag 7 mars 2013

Ta vara på det ni har

Igår eftermiddag åkte jag med lätt hjärta från skolan. Vi hade en APT som verkligen var i positiv anda.
Som så många andra skolor känner vi av den växande konkurrensen från friskolor. Vi har länge diskuterat hur vi ska få vår skola att synas i mängden och det var det vi ägnade gårdagens arbetsplatsträff åt.

Det som var så positivt var att vi i personalen var överens om att vi har en trygg skola där både vi och eleverna trivs. Vi behöver inte hitta på nya profiler att jobba med. Vi behöver framhäva det vi faktiskt har och marknadsföra det riktigt ordentligt.




Vi har en skola med små klasser, lite skolk (vi befinner oss på landet där det inte finns så många ställen för eleverna att ta vägen). Lärare och elever har ett gott samarbete och känner varandra väl. Vi lärare dricker vårt kaffe och äter vår lunch mitt bland eleverna varje dag. Eleven har alltid en lärare i närheten. Vi försöker jobba efter principen att det är våra elever i arbetslaget, allas elever, inte mina eller dina.

Frågan vi nu måste ta tag i är, hur ska vi visa omvärlden - elever och föräldrar, alla våra positiva sidor? Youtube, Facebook, Twitter? Ja, hur?

Jag hoppas att fler gör som vi - en inventering av det ni är bra på. Det gör gott för både själ och sinne.

fredag 18 januari 2013

Du är så duktig!

Häromdagen pratade jag med en klok mamma som var bekymrad över sin son. Mamman sa att sonen alltid fått höra att han är så duktig i matte. När betygen kom fick han ett E. Han var inte alls nöjd eftersom han trodde att han var duktig och han såg inte E som ett betyg för duktiga. Julhelgen i den familjen hade präglats av mycket frustration.

Vad tänker vi egentligen när vi säger till elever att de är duktiga?
Är de duktiga utifrån målen?
Är de duktiga utifrån sin egen förmåga?
Är de duktiga utifrån lärarens förväntningar?
Är de duktiga eftersom de kan jobba när andra pratar?
Är de duktiga eftersom de försöker?

Jag kan förstå elevens frustration här. Han vet ju egentligen inte vad han är duktig på.

Vi lärare måste tänka på detta! Visst har duktiga elever - och de förtjänar att få höra det, men de måste få veta vad de är duktiga på.